När jag var 6 år gammal utsattes jag för sexuella övergrepp för första gången. Övergreppen skulle fortsätta under större delen av min uppväxt och skulle få oerhört destruktiva konsekvenser. Genom åren vände jag det jag hade utsatts för mot mig själv. Allt var mitt fel. Skammen gjorde sig påmind varje dag och ledde mig in på mörka sidospår. Missbruk, ätstörningar och upprepade självmordsförsök blev min vardag.  Min hemlighet åt upp mig inifrån och mitt självförakt visste ingen gräns.

Efter mitt sista självmordsförsök var jag först arg och besviken för att jag hade misslyckats. Men mitt i min besvikelse, efter dåsiga dygn av grubblande, fanns det ett litet korn av vad som i efterhand kan beskrivas som hopp. Kanske till och med lättnad. På samma sätt som mina mantran ”du är värdelös”och ”ingen vill ha dig” upprepades i mitt huvud fanns det också ett annat uttryck som letade sig in emellan dem.

Uttrycket ”inte ensam aldrig glömd” tog form i mitt huvud. Jag började rabbla orden för mig själv när jag hade svårt att hitta stabilitet i mina fotsteg. Orden gav mig kraft och trygghet. Med tiden blev jag mer och mer säker på att jag ville lägga korten på bordet en gång för alla. Jag tröttnade på viskningar och rykten och jag kände att jag var den enda som hade ord att berätta min historia på riktigt. Med mina ärr som grundplåt, bestämde jag mig för att göra en manifestation för varje person som lever i det tysta med sin historia, och övertyga dem om att de inte är ensamma. Det blev startskottet på inte ensam aldrig glömd.

Sedan initiativet startades 2016, har vi arrangerat föreläsningar, manifestationer och aktiviteter för utsatta. Budskapet har blivit en symbol för att vi tillsammans kan göra skillnad för vår omgivning. Ingen ska någonsin behöva vara ensam med sin historia.

Jag hoppas att du vill göra skillnad tillsammans med oss!

Erik Grönberg
Initiativtagare inte ensam aldrig glömd